Övning i att värdesätta sig själv

Att värdesätta sig själv. Det kanske inte kan tyckas vara så viktigt men det avgör hur vi lever våra liv. Huruvida vi värdesätter oss själv eller inte utgör kärnan som formar allt annat i vårt liv. De flesta människor håller nog med om att alla människor har samma värde. När vi värdestätter oss själva lägre än andra gör vi inte någon en tjänst. Det höjer inte upp någon annan person, därför att vi sätter oss själva under dem på värdeskalan. Det förstör för oss själva, och det förstör för andra på sikt, för de lär inte känna hela människan som är vi, och var de bör möta oss någonstans i känslolivet. Våra relationer byggs upp på fel grunder, och det skadar även dem på sikt, när vi tillslut inte orkar hålla uppe fasaden längre. 

Tänk motsatt; När vi accepterar oss själva för dem vi är tillåter vi på ett känslomässigt plan andra att acceptera sig. När vi tillåter oss själva att ta en tupplur mitt på dagen för att vi känner att vi verkligen behöver det, tillåter vi andra att även de gå efter vad de känner att de behöver. Även om det skulle göra någon person upprörd, så tillåter vårt självbekräftande beteende dessa personer att upptäcka och lära sig något om sig själva. De kan välja att bli irriterade och lägga det över på dig, men det talar bara för var de själva befinner sig känslomässigt i sitt liv och utveckling. De kan välja att istället tänkta "hm, varför blir jag så irriterad över att hon tar en tupplur? Kanske jag också behöver ta en tupplur, men inte acceterar mig själv och mina egna känslor som jag borde."

Vi kan bara veta vad vi själva känner, och vi gör endast gott i att prova oss fram med våra känslor när det kommer till att bemöta dem. Ibland kanske vi går för långt åt andra hållet, men då får vi förlåta oss själva och testa oss fram och tillbaka. Det hjälper inte att ignorera våra egna känslor för att vi tror att andra misstycker eller blir irriterade på oss. Bara vi vet vad vi själva behöver, och det samma med de människor vi möter. Så länge vi är ärliga med oss själva och andra så gör vi allt rätt, och testar oss fram med känslorna som vägledare.

Om det bär emot att till exempel sträcka ut mig lite i ett sammanhang för att jag tänker att människor ska tro att jag känner mig "för bekväm" och "tar för mig för mycket" så kan jag prova att tänka att när jag sträcker på mig så tillåter jag andra att göra det samma. Det flyttar fokus från mig och medför istället en känsla av att hjälpa andra, vilket kan kännas som en befrielse om man är känsligt lagd och empatiskt och ofta sätter sig själv sist. Det här kan möjligtvis fungera som en övning i att känna mig jämnvärdig med alla andra. Det kan vara svårare att ändra sitt synsätt genom att bara upprepa mantrat "jag är värdefull, jag är värdefull" för sig själv utan att ha någon konkret situation i livet där man får möjlighet att känna skillnaden i praxis. Man kan ha det som en övning, likt kognitiv beteende terapi, att gå ut och tillåta sig saker i sociala sammanhang, med fokus på att man även indirekt tillåter andra, antingen att själva sträcka på sig lite om de känner att det behövs, eller att ta tag i sina egna känslor om de nu mot förmodan skulle bli irriterade eller vad det nu än må känna. (Sen kanske de inte väljer att se det som en möjlighet till personlig utveckling om de nu blir irriterade. Det vet man ju själv sällan händer just i stunden.) Men man ska tänka på att det ansvaret ligger hos dom - vi har rätt att ta den plats som våra känslor ber oss ta. 

Högkänsliga hälsningar Mathilde 

 

19 nov 2019