Om mig

Jag heter Mathilde och bor i Malmö där jag är född och uppvuxen. Jag bor i en lägenhet vid havet och har en dotter som är 3,5 år gammal och heter Nour. Jag arbetade tidigare med djur, innan jag blev gravid med min dotter som 25:åring. Då ville jag vara hemma med henne. Jag var hemmamamma fram tills september detta året, så min dotter var runt 3,5 år när hon nu började hos en underbar dagmamma.

Jag är numera sjukskriven, och man kan väl säga att jag ägnar mig åt arbetet med den här hemsidan nu för att det ger mig så mycket. Det är min passion. Att känna mening med det jag gör betyder så mycket för mig. I april i år blev jag diagnostiserad med asperger syndrom, som är en högfungeradne form av autism. I många år trodde jag att jag ”bara” var högkänslig, för det kan i många fall vara ganska nära besläktat ifråga om hur man förhåller sig till intryck. Jag hade kommit i kontakt med austim redan för över tio år sedan och känt igen mig men ansåg mig själv vara för bra på det sociala för att vara autistisk. Jag tyckte att jag själv var expert på det sociala, och det kanske är just det som är grejen. För så fick jag reda på att kvinnor med autism ofta kan lära sig det sociala samspelet så exeptionellt att själva autismen blir osynlig. Och har det varit för mig.

Jag har lätt för att lära mig saker och lär mig väldigt fort. Så redan när jag var liten började jag snappa upp hur man ska vara och hur man inte ska vara och efterlikna och göra så som jag insåg förväntades av mig, och så har det fortsatt. Det var en stor befrielse att få diagnosen. Nu har jag börjat jobba med att släppa på alla dessa förväntningar och den press jag har på mig själv att vara ”normal” och tillåta mig att ta ett steg tillbaka, in i mig själv och finna mig själv där jag lämnade mig för många många år sedan.

Ett mycket svårt arbete som jag inser kommer att ta lång tid. Jag försöker vara tillåtande mot mig själv. Det är svårt, eftersom jag blivit utbränd efter alla år av odiagnostiserad problematik som jag aldrig fick förståelse från av familj och skola och så vidare. Många misslyckanden och år av utanförskap och ensamhet. Som högkänslig känner du säkert igen dessa känslor. Att ha austim med förmågan att kunna läsa av andra människor är nog ganska likt att endast vara högkänslig. Förutom att man som autistisk även måste lägga ner mycket energi på att just läsa av andra människor och vara mycket uppmärksam i sociala situatuiner för att inte göra bort sig och se ”onormal” ut. Nu är största målet i mitt liv att vara så ONORMAL jag känner att jag behöver!

Ett annat stort mål i mitt liv är att skapa en liten verksamhet som kan ge en liten inkomst och trygghet åt min dotter och mig. Att kunna försörja mig på ett arbete där jag själv har kontroll och kan styra hur mycket eller lite jag är ute i det sociala och att kunna begränsa intrycken i sitt liv, det är min högsta önskan med mitt liv. Jag har alltid varit väldigt kreativ och företagsam, ideér poppar upp från höger till vänster och kan nästan vara en plåga ibland. Jag har en oerhört kreativ hjärna, som jag ju är enormt tacksam för. Jag har alltid varit full av energi och även om jag är väldigt trött så verkar jag utifrån vara full av kraft och glöd. Vilket ju är kul! Men det har inte varit till hjälp för mig hittills i livet då jag blivit väldigt missförstådd. Nu hoppas jag att jag kan få det hjälpen jag behöver att använda min styrkor.

Mitt mål är att nu skapa en online-verksamhet som kan ge mig möjlighet att bosätta mig i en husbil och leva på resande fot ett tag. En livsstil som innebär mycket osäkerhet, och som kräver spontanitet och problemlösning. Det blir en utmaning, men jag kan inte begränsa mig till något som står emellan mig och min dröm. Hittills har det alltid varit min osynliga problematik med autism som stått i min väg, när den nu blivit synliggjord/bekräftad kan jag anta nästkommande utmaningar där jag lär mig anpassa mig efter- och hantera min autism/högkänslighet som en del av vägen. För är det något jag är bra på så är det att medvetende göra, se och vägleda mig själv genom de inre landskapen. Insidan har varit allt för mig under så många år. Det har varit min enda värld. Nu ligger jobbet i att förena min inre värld med den yttre verklighet jag befinner mig i. Och förverkliga mina drömmar.

Att det inre och det yttre sitter ihop som ett, det har jag varit medveten om och reflekterat mycket över sedan hm... femtonårsåldern. Som autistisk så har man alltid något specialintresse som upptar ens fokus så till den grad att allt annat i livet kommer i skymundan. Och så har det varit för mig med mina reflektioner kring ”helheten” och livets djupaste mysterium. Jag har läst otaliga böcker mot detta tema. Allt från taoism till beteendevetenskap och attraktionslagen till kvantbiologi och fysik. Och skapar mig en känsla av hur allting hänger ihop med vartannat, som känns riktig för mig. Jag började nu i höstas på Malmö universitet för att få tillgång till mer av fysikens värld (jag skulle gärna forska inom fysik) men jag är som sagt sjukskriven, det kändes inte hållbart. Alla intryck blev för mycket, och det kändes inte hållbart för mig att all min vakna tid skulle gå åt till studier. Livet i sin helhet är som sagt viktigast för mig, inte bara "livet i sin helhet via böcker". Vår kropp och våra fysiska upplevelser är minst lika viktiga för att förstå helheten, anser jag. Något som jag anser att vetenskapen glömmer bort. Vetenskapen är en viktig aspekt när det kommer till skapa ett samhälle, regeverk och sådant, så att vi inte skadar varandra. Men den männskliga naturen är mer än så, och kommer förmodigen aldrig helt kunna beskrivas genom vetenskap. Tack och lov.

Hur som helst, ett arbete som tillåter hela människan att utvecklas och leva i harmoni med omvärlden är det jag landar i. Jag vill verkligen tillägna min livstid och min närvaro här på jorden åt att hjälpa till. Att ta ansvar, ta tillfällen i akt, att göra det lilla jag kan för andra och för planeten – för livet. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag brinner för detta. Det är grunden för allt jag gör.

Högkänsliga hälsningar Mathilde